Poppy Blogg

Happy Human, humanismens symbol. Den som inte tror kan alltid kompensera sig genom att anamma humanismen som livsfilosofi. Men det är inte intellektuellt nödvändigt, genom att exempelvis vara agnostiker kan man välja vilken världslig -ism som helst.

Flera vägar att hålla reda på hur man inte tror sig veta eller förneka

Det finns olika sätt att inte tro på gud (eller något gudomligt, metafysiskt, övernaturligt, andligt; här benämnt gud för enkelhets skull). Ett sätt är att säga att man inte kan veta om gud finns eller inte, vilket kallas kallas agnosticism. Det finns flera olika typer av agnosticism:

1. Svag. Den innebär följande:

a.) Jag vet inte om det finns någon gud eller ej, men utesluter inte möjligheten att jag kan få reda på det.
b.) Någon annan kan känna till om gud existerar eller ej, även om jag inte gör det.

2. Stark. Den innebär följande:

a.) Jag kan inte känna till eller få veta om gud existerar eller ej.
b.) Ingen annan heller kan känna till eller få veta om gud existerar eller ej.

3. Pragmatisk. Den innebär följande:

Det finns inga bevis för guds existens eller icke-existens, men även om man skulle kunna ta reda på det är frågan ointressant eftersom världen ändå inte uppenbarligen påverkas av någon gud.

4. Ateistisk (kan också kallas agnostisk ateism). Den innebär följande:

a.) Svag: Jag vet inte om det finns någon gud eller ej, men jag tror inte att det finns någon.
b.) Stark: Jag hävdar att ingen kan få veta om det finns en gud eller ej, men jag tror inte att det finns någon.

Ateism är ett annat sätt att säga att man inte tror på gud. Man säger helt enkelt att man förnekar guds existens eftersom det finns skäl att göra det. Även här finns det olika typer av ateism:

1. Stark. Den innebär följande:

Att man aktivt förnekar existensen av åtminstone en gud (= det finns ingen gud och därför kan det heller inte finnas flera) och försöker hitta stöd för det.

2. Svag. Den innebär följande:

Att man tror att det inte finns något gudomligt överhuvudtaget och i övrigt saknar intresse i frågan, vilket också leder till att man inte söker stöd. En svag ateist uttalar sig endast i saken om denne får frågan. Till den här gruppen hör de som aldrig ens har reflekterat över frågan, de tror ingenting, vilket inte är gud.

Men det är inte slut här. Det finns också ignosticism.

En ignostiker menar:

Guds existens kan inte avgöras så länge begreppet gud inte kan definieras, men även om man skulle kunna göra det, är frågan om guds existens meningslös. Ignostiker anklagar således agnostiker och ateister att de skulle ha ett mer eller mindre bestämt begrepp om det vars existens inte kan avgöras alternativt det vars existens förnekas.

Allt ovanstående ska ses som en översikt, den gör inga anspråk på att vara komplett ur ett religionsfilosofiskt perspektiv.

Om tro och otro

De allra flesta i Sverige och i världen är antingen svaga ateister, se ovan, eller svaga teister*. Anledningen till detta är att alla andra reflekterar över hur de inte tror på gud, eller hur de tror på gud. Sekularisering innebär per definition att allt färre gör just det, i stället ägnar de sig åt sin (observerbara) omgivning; världen.

Att det sedan finns en massa olika sätt att tro på gud, tja, det är nog ingen större nyhet…

*De säger sig alltså tro på ”något”, osäkert vad. (Starka teister skulle alltså säga sig tro på ett definierat gudsbegrepp).