Ratiter.
Fåglar som inte har förmågan att flyga, som tex strutsen, den Australiska Emun, kiwi-fågeln, Kasuaren och de numera utdöda Moa-fåglarna hör till Ratiterna. Namnet ratit kommer av latinets rata, vilket betyder flotte och syftar på det flata bröstbenet.
Ratiter härstammar härstammar från kontinenten Gondwana, och de specifika arterna och dess karaktäristika utvecklades senare när kontinenten splittrats upp (med ett tidspann på ca 200-50 miljoner år sedan).

Nya molekylära studier föreslår att den basala fågelgruppen Neornithes delades upp i de två utvecklingslinjerna Paleognathae, som omfattar strutsfåglarna, och den andra utvecklingslinjen Neognathae som omfattar alla världens övriga idag förekommande fågelarter. Samma studie placerar även den vadarliknande fågeln hägerpipare i ordningen strutsfåglar och fastställer att dess närmsta släktingar utgörs av kasuarerna.

Bild 2. Redan för 119 miljoner år sedan delades Aves (moderna fåglar) upp i subklaverna Neaognathae och Paleognathae.
Strutsar är en familj i ordningen strutsfåglar som endast består av släktet Struthio. Strutsar är jordens största nu levande fågel. De är oförmögna att flyga men kan springa i hastigheter upp till 65 km/h. Strutsarna är kända för sina små hjärnor som ungefär väger 40 gram. Hannens längd går upp till 3 meter. Den når ibland en vikt av 150 kilogram.

Bild 3. En Kiwi, en Struts och en Moa. Samt jämförelse av deras ägg.

Moafåglar är en familj utdöda fågelarter på Nya Zeeland. Modern taxonomi erkänner sex släkten med totalt tio arter varav de två största kallas jättemoa (Dinornis robustus och Dinornis novaezelandiae) och de nådde en höjd omkring 3 meter och en kroppsvikt på cirka 250 kilogram. Moafåglarna var de dominerande växtätarna i skogarnas ekosystem på Nya Zeeland.
Uppgifterna om när moafåglarna egentligen dog ut varierar, men den mest utbredda uppfattningen är att de flesta arterna försvunnit innan år 1500, men att några av de mindre arterna fanns kvar ytterligare några hundra år . Utdöendet antas ha orsakats av jakt och habitatförstörelse efter att människan kommit till Nya Zeeland, även om viss forskning pekar på att fåglarna tycks ha varit på tillbakagång redan innan maoriernas ankomst till Nya Zeeland under 1300-talet.

Bild 4: En Haasts örn attackerar två Moafåglar på Nya Zeeland. När fåglarna dog ut, dog även världens största örn ut.

Minst en örnart specialiserade sig på jakt på moafåglar, Haasts örn, och utvecklades till att bli världens största örn men dog ut i takt med att dess bytesdjur minskade i antal. Haasts örn (Harpagornis moorei) var endemisk för Nya Zeeland. Den hade ett vingspann på minst 3 meter och en vikt över 10 kg, kanske upp emot 18 kg (den tyngsta nu levande medlemmen i rovfågelordningen är harpyan, där honor väger omkring 8 kg).

Kivifågeln anses vara en någorlunda nära släkting till moafåglarna.
Kivifåglarna har en kroppstemperatur på ungefär 37,5 °C och märgfyllda ben och utifrån dessa aspekter är den en av de fåglar som allra mest påminner om däggdjuren.

Bild 5. En Kiwifågel. En på sätt och vis “förhistorisk” nu levande fågel.

Den australiska emun är en stor fågel där de största individerna kan mäta upp till två meter och de väger mellan 30 till 45 kg. De påminner till viss del om sin större släkting strutsen, som tillhör samma ordning, men emun är mindre. Emuer är flyttfåglar, trotts att dom inte flyger. De olika regnperioderna får fåglarna att röra sig åt de håll där regnen får de ätliga växterna att blomstra. Under förflyttningen blidar fåglarna löst sammanhängande flockar som kan bestå av uppemot 70 000 djur.

Bild 6. Australisk Emu

Kasuaren som också hör till Ratiterna, är en familj i ordningen strutsfåglar som innehåller det enda släktet Casuarius som omfattar tre arter. För det mesta skrider kasuaren långsamt fram, men de kan springa i upp till 50 km/h och hoppa upp till 1,5 meter. De simmar även bra. Kasuarer är vanligen mycket skygga, men om man stör dem kan de sparka med sina starka ben och då är de farliga. Under andra världskriget fick de amerikanska och australiensiska trupper som var stationerade på Nya Guinea veta att det var bäst att hålla sig borta från fåglarna som är fullt kapabla att skada en vuxen människa allvarligt, och till och med döda.

Bild 7. En Kasuar.

Ratiterna kom från Gondwana-land
Gondwana, Gondwanaland, var den södra superkontinent som omfattade de landmassor vi dag kallar Antarktis, Sydamerika, Afrika, Arabiska halvön, Madagaskar, Indien, Australien, Nya Guinea, Nya Zeeland och Nya Kaledonien.
De övriga kontinenterna, Nordamerika och Eurasien var samlade i superkontinenten Laurasien. Tillsammans bildade Gondwana och Laurasien superkontinenten Pangea.
Gondwana låg där Antarktis ligger idag, men under mesozoikum var den globala medeltemperaturen betydligt högre än idag, havstemperaturerna hade en minst 10 grader Celsius högre nivå (se mer i texten nedan). Syrenivåerna i atmosfären var också betydligt högre jämfört med idag och värmen samt syret djorde det möjligt för evolutionen att uppbringa de störta djur som någonsin levt på jorden, jättedinosarierna. På Gondwana fanns en stor artrikedom i såväl flora som fauna.

Men för ca 200 miljoner år sedan började Gondwanaland att sakta splittras upp – för att så sent som för 3,5 miljoner år sedan ge upphov till de olika kontinenterna vi känner idag. För 200 miljoner började alltså den process som skulle skilja ratiterna åt. De kunde ju inte flyga, men de skiljdes ändå åt pga kontinentaldriften!
Under jura (omkring 160 miljoner år sedan) lösgjorde sig Afrika från superkontinenten Gondwanaland och började driva norrut. Under äldre krita (125 miljoner år sedan) lösgjorde sig Indien, och under yngre krita (80 miljoner år sedan) Nya Zeeland. Under tertiär (65 miljoner år sedan) började den australiska kontinenten att lösgöra sig från Gondwana. Eftersom kontinenten inledningsvis roterade kring sin egen axel behöll den en viss kontakt med det som återstod av Gondwana under en längre tid.
För bara omkring 45 miljoner år sedan kolliderade den indiska subkontinenten med Asien varpå Himalaya bildades.

Ungefär samtidigt lösgjorde sig Australiens södra delar, dagens Tasmanien, från det som idag är Antarktis. Havsvatten började strömma mellan de två kontinenterna, vilket orsakade lägre temperatur och torrare klimat.
Större betydelse för det globala klimatet hade Sydamerikas separation under oligocen (30 miljoner år sedan). Då Drakes sund öppnades fanns det inte längre något hinder som tvingade det kalla vattnet i Antarktiska oceanen norrut där det tidigare blandade sig med det varma tropiska vattnet. Istället uppstod den Antarktiska cirkumpolarströmmen som förvandlade Antarktis till dagens kalla kontinent och havstemperaturen sjönk nästan 10 grader vilket ledde till att det globala klimatet blev mycket kallare.

För omkring 15 miljoner år sedan kolliderade Nya Guinea med södra Asien vilket på nytt orsakade höga berg.
För bara 3,5 miljoner är sedan förenades Sydamerika med Nordamerika genom Panamanäset.

Gondwana fick sitt namn av Eduard Suess som döpte det efter Gondwana, det område i östra Indien där den gamla kontinentens geologi fastställdes.